I december är det dags, för då sparkar Pinan igång för 11:e gången och iår önskar vi alla extra mycket tur.
En spelare har redan anmält sig och det är 900-killen från Borås, men det här är inte vilken spelare som helst och det ryktas att han har kapacitet för minst 2900 poäng iår, så jumboplatsen är inte helt given.
Jag hade lovat att göra en startlista, men Hagge har ett exeldokument som fungerat fint under de senaste pinorna och det vore synd att inte använda det, både som startlista och för löpande uppdateringar under tävlingens gång. Så om Urban håller upp kalsongerna (de lär visst vara lite slappa i lindningen) ordnar vi det här inom någon dag, eller så snart Halldirektör Hagge vaknar ur sin törnrosasömn.
Avslutningsvis vill jag gratulera Jesper Pedersen i kalsonggänget från Kalix för gigantiska 2x300 och 1071 poäng.
Ett stort grattis även till vår egen baby, Robban Olofsson, numera ankare i Sumpan efter 1x300 och 1027 den senaste helgen.
Magic McMelker (Självutnämnd bowlinglegend och given deltagare i Pinan)
Det blev bara en poäng under helgens bortaresa, men det var inga lätta lag vi mötte. Boden och Loet toppar norra
gruppen och Guldkusten är starka hemma när de får allt att stämma och det fick de den här gången.
Klockan 05.00 på lördagmorgon startade vi resan norrut och 10.40 stod vi på banorna i Boden. De flesta av oss hade bara sovit några timmar, men det förklarar inte förlusten mot Bodens BS. Boden var det klart bättre laget, men trots det lyckades vi ändå störa dem i den tredje serien som vi tog med 3-2. Hade det inte rasat iväg i den sista serien med en 5-0:a till Boden, hade siffrorna kunnat se lite snyggare ut.
Ser vi till de individuella insatserna förtjänar Stefan en egen spalt. Efter senaste Super Six där han gick till final har självförtroendet vuxit och facit från helgen tre matcher blev 908, 909 och 890 poäng. Hade Stefan spelat från start i Örhanshallen hade det förmodligen blivit 950 istället för 890 i den matchen, för banorna var inte lika fina efter fyra spelade serier som de var från start. Ett snitt över 225 är något han ändå ska vara nöjd med, även om det fanns kapacitet för mer.
Tillsammans med Urban blev det totalt 10 av 12 banpoäng, trots att det gick tungt för Urban. Snittar man 201 kan man väl egentligen inte säga att det går tungt, men Urban själv var inte nöjd och visst finns det mer att hämta även här.
En annan spelare som också snittade 201 var Håkan och han hade sin topp mot Boden med 857 poäng. Själv gjorde jag ett stort fall framåt med ett snitt på 203 och med bästa resultat mot Guldkusten med 859 poäng. Ytterligare en spelare gick bra och det var Rickard Jonsson, även han runt pari och med bästa resultat i matchen mot Guldkusten med 863 poäng.
Matchen mot Loet blev en mycket jämn historia där Loet vann de två första serierna med 3-2 och vi de två sista med samma siffror. Den totala kägelpoängen där båda lagen gjorde 60-slagningar tog vi med två käglor, men det gav ingen bonus och matchen slutade 10-10. Enligt spelarna i Loet var banorna inte sig lika. De blev snabbt nedspelade och där är väl förklaringen till den måttliga kägelpoängen.
Matchen mot Guldkusten tappade vi redan från start. Gänget som spelade den första halvan (Rickard, Sven, Håkke och jag själv) lämnade inte över någon drömsits till Stefan, Urban, Fredde och Rickard Jonsson. Att jobba ikapp underläge 1-7 gick bara inte och att vända diffen när Guldkusten hade gjort 904 och 940 i den andra och tredje serien var heller inte det enklaste. Stefans 890, Jonssons 863 och Urbans 808 räckte inte mot ett Guldkusten som spelade på topp och slog 6796. Matchen slutade 13-7 och det är bara att gratulera grabbarna i Guldkusten.
Det blev mycket snack om snitt den här gången, men individuella prestationer måste få synas och det kan vara på sin plats med en dunk i ryggen emellanåt.
Den uppskjutna matchen mot Östersund blev inte speciellt spännande. Östersund hängde i och för sig med i den första serien som vi bara vann med 3-2, men sedan blev det 3 x 4-1 och totalt 15-5. Med 6267 tog vi även kägelpoängen med drygt 300 poäng.
Idividuellt låg Rickard Jonsson på topp med 841 och Urban med 807 poäng. Bästa poängplockare var Stefan och Urban som även den här gången tog full pott.
För Östersunds del innebar mötet mot oss den första av fyra matcher och inte gick det bättre under resten av resan norrut. Mot Berget fick man stryck med samma siffror och i Kiruna blev det än värre, 19-1. I Kalix nådde sedan katastrofen sin kulmen där man förlorade med 20-0!
Nästa helg ska vi själva till Östersund för ett returmöte och vore det möjligt skulle vi göra förnedringen total genom att spöa dem med 30-0.
Eftersom dagen D nu är historia och allt gick vår väg ska vi vara snälla mot Royal & co. Nolia bjöd delvis bra motstånd, men man saknade ytterligare någon spelare av Rana´s och Håkan Jonsson´s klass för att riktigt kunna skrämma oss.
I den första serien stod Nolia och tittade på, med undantag av Royal och Rana som lyckades med något som få andra har klarat av, att vika ned Stefan och Urban. Med 450 poäng mot 448 lyckades man därmed snygga till den första serien som slutade 4-1.
I den andra serien spelade vi själva betydligt sämre, men med +11 på diffen gick serien ändå till oss med 3-2. I den tredje serien spelade lyckades vi sänka oss ytterligare något, men det gjorde även Nolia och det blev en ny 3-2:a, den här gången med bara +2 på diffen.
Med ledning 10-5 inför den sista serien lutade sig alla tillbaka och överlät ansvaret till Stefan och Urban och visst skötte de sig. Urban avslutade med 266 och för Stefan blev det 248 poäng. Detta är siffror som får de flesta motståndare att knäa och det gjorde även grabbarna i Nolia. Trots att övriga i laget bara tittade på och vi förlorade sista serien med 1-4 kunde vi gå till totalseger med 11-9.
Bästa poängplockare var Urban och Stefan med 3 poäng. Dessa båda var även lagets individuellt bästa spelare med 933 poäng för urban och 873 poäng för Stefan.
I Nolia toppade Raneblad med 929 poäng före Håkan Jonsson, 870 och Stefan Sjöblom 800 poäng.
Individuellt innebar det här att alla utom Fredde och Rickard tog full pott när det gäller banpoäng och ser vi till kägelpoängen var det Gebbe och Urban som toppade med 838, respektive 836 poäng.
5-0, 3-2, 5-0 och 3-2 (6364-6057) är siffror som skvallrar om spel mot ett mål och det var det stundtals. IFK
sprattlade lite i den andra serien, men då gav vi dem med en ny 5-nolla i serie tre och därefter återstod bara
transport in i mål.
Mest smisk fick IFK:arna av Urban och Stefan, samt Jonzon och Mattzon som satte sina fyra. Individuellt toppade Urban med 886, Stefan 851, Gebbe 832 och Kenneth 802 poäng.
Som vi ser är Kenneth tillbaka i laget och allt som behövdes för att uppnå gammal god form var några träningspass under den gångna veckan. Positivt är också att det äntligen lossnat för Gebbe. Det tog i och för sig 35 år, men nu ser han ut att ha den rätta knycken. Stefan och Urban fortsätter att dominera och båda har snittat över 210 under vårsäsongens tre spelade matcher.
Stabila utan att riktigt ha lyckats är Håkan, Ricky J och Fredde, så här har vi lite extra att plocka fram om det kniper.
På minussidan idag hade vi duon Magic McMelker och Svempa som inte alls får spelet att stämma. Magic får otur med nerverna så fort det blir match och för Svempa är det banorna som ställer till det, de är helt enkelt för smala och för långa. Svempa själv är inte bekymrad över sitt spel och det skulle inte förvåna mig om han dyker upp i matchtröja imorgon igen.
I IFK Umeå fanns dock fyra spelare som kan behålla byxorna på och det är Stefan Söderlund med 872 poäng, Christer Johansson 871, Thomas Vänman 812 och Claes Andersson 811 poäng.
Under hela 2007 klarade vi oss undan förluster på hemmaplan, men nu gick det inte längre. Vi var bleka och det blev aldrig någon fart på tillställningen. Trots 4-1 efter den första serien och ledning 4-1 även en bit in i den andra släppte vi greppet och tillät Enjoy att utjämna till 5-5 i halvlek. Inte heller kunde vi trampa igång i den tredje serien, då vi ofta kunnat avgöra matcherna. Precis som i de två första serierna går vi till ledning med 4-1, men i slutrutorna darrar vi och när förstaslaget resulterar i en spärr smäller i plankan. Enjoy kunde istället ta en 5-nolla och nu kunde vi i bästa fall nå oavgjort. Med tanke på hur vi spelat innan gick inte det och den sista serien fick samma utseende som de tidigare. Även om 6-14 betyder klar seger för Enjoy var serierna ändå jämna och det var hela tiden vi som förlorade bord med mindre än tio käglors marginal.
Enjoy är inte samma lag idag som det var för några år sedan. Spelare som Mikael Westman och Blixt kan skrämma skiten ur kanoner som Sven Orädd med sin blotta närvaro så vi får väl ursäkta att armarna kroknade så till den milda grad att spärrslagen nästan satt i sidoväggarna.
Alla spelade dock inte med rullator. Gebbe stänkte in 864 med sådan elegans att Joel nästan blev tårögd uppe på läktaren och för vår alldeles egen isprinsessa, Stefan Rynell, lyckades det även den här gången. 846 blev hans poäng. Bästa poängplockare var Stefan och Urban med 3 poäng. Det fanns en del andra som också spelade helt ok, men de hade oturen att spela med någon som för dagen inte fått armarna rätt inborrade i axlarna.
Spelarna i Enjoy var betydligt stabilare än oss, med Mikael Westman, matchbäst med 876, och med ytterligare två gubbar över pari och med endast två man under 770.
Enjoys kägelpoäng 6343 är nästan att betrakta som ett världsresultat i ett garage som vårt, så deras seger var välförtjänt. Trots hårda ord presterade vi själva på gränsen till vår förmåga med våra 6215, vilket normalt brukar räcka för att köra över motståndarna.
Efter en darrig inledning och 3-1 till vår fördel, såg Prana ut att vara på väg in i matchen och man tog också
den andra serien med 3-2. I inledningen av den tredje serien såg Prana ut att koppla greppet, men Sven Orädd som
hamnat på bänken efter sin inledning i matchen var inte ledsen. Istället höjde han sin stämma och pushade fram de
sina till en makalös vändning och en 5-nolla i serie tre. Inför den avslutande svängen hade vi därmed skaffat oss
ointagliga 10-4. Efter den kraftansträngningen tog orken slut och Prana kunde snygga till siffrorna till 11-8.
Kägelpoängen 6153-5993 antyder ändå att vi var det bättre laget för dagen.
De två som framförallt drog ihop vår kägelpoäng var Urban med 879 och Stefan, 846 poäng. Stefan och Urban var också enda par som tog 4 poäng, alla övriga fick nöja sig med ettor, utom Fredde och Magic som tog en tvåa. Med facit i hand vill jag påstå att segern ordnades av tre gubbar den här gången och det var Urban och Stefan på banorna och Sven Orädd på bänken. Håkan Mattson får också godkänt med 797 poäng, men i övrigt var det inte så stabilt som man kan önska.
Matchbäst var Pranas Tony Lundqvist med 889 poäng och på pallen har vi även en annan pranaspelare, Ladan med 852 poäng. Under Pinan var det bara tre av 92 spelare som nådde pari (Örjan Högström, Ralf Lantz och Urban Norman), så 889 och 852 av två spelare som aldrig känt på underlaget i vårt garage är stort.
Stefans 3-hundring & Super Six-final
Det är det jag alltid har sagt - Stefan och Urban kan skjuta högt, bara dom har tur med kägelfallet!
Nu hade inte Urban samma tur som Joel, som när han för ett antal år sedan daskade in klassiska 904 under en seriematch och i princip utan att träffa fickan en enda gång. Nej, Urban hade inte käglorna med sig den här gången, men han slog ändå 1337 poäng i sin allra första start i Super Six.
Till final tog sig däremot Stefan Rynell med god marginal genom att slå hela 1441 poäng på de sex serierna. Stefan var därmed den förste vilhelminaspelare någonsin som tagit sig till final i en internationell tävling av Super Six kaliber. Redan i den första serien öppnade Stefan med en 300-serie, sin egen första och klubbens andra genom tiderna, den första slog S-O Höglund under ett DM i Lycksele. Efter två serier hade Stefan spelat ihop 525 poäng, vilket är lika med Håkan Mattssons tidigare bästa notering och därefter krossade han alla klubbrekord upp till vid sex serier. Efter fyra serier hade Stefan 1027 poäng och det är första gången någon passerat 1000-strecket.
Stefans alla serier såg ut på följande sätt: 300, 225, 258, 244, 228 och 186 poäng.
I finalen öppnade Stefan övertygande och lade sig på en 8:e plats med 244 poäng, men konkurrensen var hård och efter sex spelade serier och snitt på drygt 215 poäng/serie slutade Stefan på 25:e plats.
Ytterligare en vilhelminaspelare fanns på plats i Mälarhallen och det var Fredrik Linder. Fredrik gjorde inget
större väsen av sig, men 1232 poäng är klart godkänt, även om han hade både Stefan och Urban före sig i resultatlistan.
Om Fredrik
fick bära Stefans väskor från det här Super Six-äventyret, vet jag inte, men det ryktas att han åker i baksätet
när det bär av hemåt igen.
I början av april är det dags för en ny resa söderut och målet är Super Six i Vårby. Själv blev jag så inspirerad av Stefans framgång att jag kanske hänger med till Vårby för att känna på banorna i min egen gamla hemmahall och i så fall mina damer och herrar, då kan det bli högt!
Göran "Magic McMelker" Lengqvist
Bowlingexpert och chefsskribent på Vilhelmina IK:s hemsida sedan 2001.